En kollegas kanin dog i natt. Trots intensivvård i kuvös. Det påminner mig om när jag för många år sedan var satt att ta hand om en f d flickväns brors papegoja, när familjen skulle åka på semester. Papegojan var broderns absoluta allt. Jag fick mycket långa instruktioner om hur jag skulle sköta om fågeln och med stor tveksamhet lämnades den till slut i alla fall över i en fin bur.
Ytterdörren han knappt stängas innan jag till min absoluta fasa ser fågeln bokstavligen trilla av pin och lägga sig orörlig på burens botten. Det här händer inte tänkte jag och rusade fram för att försöka väcka fågeln till liv. Lönlöst. Jag kastade mig in i en taxi till djursjukhuset. Efter en lång väntan fick jag komma in till veterinären som på något mirakulöst sätt lyckades få liv i fågeln. Han förklarade att papegojor tyr sig väldigt starkt till en enda person (brodern) och det som hänt var helt enkel att papegojan känt så stark sorg att den blivit förstelnad (Monty Pythons papegojsketch kom plötsligt på min näthinna) . Dom kan faktiskt dö av sådant sa han uppmuntrande. Resten av veckan vaknade jag kallsvettig minst en gång per natt för att se att papegojan fortfarande var vid liv. Han vägrade äta och försökte jag ta i honom högg han efter mig. Men han överlevde. Och en mycket psykiskt ansträngande vecka var till slut över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar