Hoppsan!

Först tänkte vi vara politiskt korrekta. Sedan funderade vi om. Varför inte vara jätterasistiska istället. Läs här om hur den svenska päronlikörtillverkaren funderar. Ett litet citat " Först var vi inne på en helt annan målgrupp, svarta afroamerikanska kvinnor. Men vi kände sedan att det inte var där vi ville vara. Vi vill nå den självständiga kvinnan som tjänar sina egna pengar."

Oj då!

Älskade byråkrat

Min äldste son sitter i rullstol, eftersom han har en muskelsjukdom. Det finns många jobbiga situationer med det. Allra mest för honom så klart. För hans föräldrar är det ibland väldigt  frustrerande med alla byråkratkontakter vars livsuppgift tycks vara att förhala och krångla. Denna följetong utspelade sig nyligen.

Föräldrar kommer på att det kan vara bra att sonen har möjlighet till skolskjuts dom dagar det är snökaos. Det kan man få, det vet vi.

Kommun svarar att dom vill ha ett läkarintyg.

Föräldrar svarar att det har de redan fått tidigare.

Kommun svarar att dom vill ha ett nytt, som gäller den här saken (Det vill dom alltid).

Föräldrar skaffar ett nytt intyg som säger att sonen har den sjukdom som sonen har.

Kommunen säger att det måste måste stå att inte går att köra rullstol i snökaos.

Föräldrar undrar försiktigt om verkligen läkare vet hur hjul uppträder i snö och om det inte borde vara Vägverket eller sakkunnig inom friktionsområdet som är rätt instans.

Kommun säger surt att de vill se ett intyg från en neurolog.

Föräldrar jagar sons neurolog (svårfångad) som undrar vad kommun sysslar med, men skriver snällt på.

Kommun godkänner givetvis ansökan. Men ger naturligtvis fan i att berätta för föräldrar hur man bokar skolskjuts. Kommun skickar istället informationen till skolans rektor.

Skolans rektor undrar om han måste stiga upp varje morgon och göra en bedömning om son behöver skolskjuts eller inte. Rektor aningen bekymrad då han inte bor inne i stan  och förhållanden kan skifta.

Tack och lov för gråväder.

God jul

Power - Kortfilm
by tempelblog

Anders Tempelman på Tempel har gjort en fin liten jul film

Reklam, konst och Barcelona

En gång i tiden trodde jag att reklamjobbet var ett intellektuellt jobb. Ja nästan konstnärligt. Lars Falk, Jan Cederqvist skrev fantastiska och poetiska texter. Bildsatta av giganter som Lars Hall och Johan Sten. Konst helt enkelt. 

Lasse Hall sa att det krävdes konst för att komma till tals med människor.

Landets byråer var befolkade av svartklädda intellektuella män ofta med grått skägg och runda glasögon som försökte se svåra ut. Ofta strök de sina skägg och tittade granskande eller kisande  på pannåer, eller spanade efter blåstick i provtryck om de inte var ute och  letade inspiration på muséer och antikvariat.

Sedan började jag tvivla.

Till slut gick sanningen upp för mig. Det var en sen kväll i Barcelona när Luis Bassat, legendarisk spansk kreatör ville visa ett gäng andra kreatörer det bästa av Barcelona. Han hade bokat en mycket bra restaurang och hade bjudit in den artist han just nu såg som den mest nyskapande. Spänningen var stor när den svartklädde konstnären äntrade scenen. En 45 minuters föreställning tog vid.

Uppträdandet? Jo att blåsa olika slags figurer och rökringar med hjälp av cigarretter. Varité-teater helt enkelt. Och det var då det slog mig. Det är ju så det måste vara. En slags cirkusföreställning. Folkligt och rätt lättsmält. Det behövs inte konst för att komma till tals med människor. Däremot kan det vara en konst att göra det.

Grym film.

Varför?

Jo:

1) Annorlunda intressant bildspråk

2) Filmen handlar om grupptryck. En av finesserna är att den ofta balanserar på gränsen till vad många  faktiskt tycker är OK. Är slöjdläraren bara en bra lärare som sätter gränser? Eller är han en förtryckare?

3)Många scener leder in oss i en viss tanke (ofta den värsta) men tar sedan en lite annan vinkel.

4) Träffsäkra vardagsiaktagelser.

5) Intressant anslag med lek med ljud av, bild av, ljud på.

6) Bra casting. Inklusive Maria Lundqvst som spelar sig själv.

Det är mörkt nu

Var det verkligen så här mörkt förr? Jag har inget riktigt minne av att man som barn tyckte att det var natt dygnet runt. Eller är det något skumt som h ar hänt? Igår blev jag nästan rädd när jag tittade ut kl 15 och såg att det var kolsvart. Det är ju rätt sinnessjukt att bo i ett land med så här mycket mörker. Och hur pallar man att bo ännu längre norrut? Obegripligt. Gratis ljusterapi till alla svenskar nu! Kristider  eller inte.

God natt!

Fler miljöbilar?

Vi hade en intressant diskussion idag. Så här: Många pratar om att den amerikanska bilindustrins fall beror på att de varit sena till omställning. Att det inte sett vart vindarna blåser. Miljöbilar hallå!!!

Men!

Är det verkligen någon som tror att amerikanarna (och världen) skulle haft att råd att köpa en massa nya bilar om de varit mer miljövänliga? 

Är det inte bara ett önsketänkande att allt handlar om en bristande insikt om efterfrågan på miljövänliga bilar?

Det känns som det sorgligt nog är så. Annars skulle väl alla el, hybrid, etanol och allt vad det heter på fyra hjul slitas ur tillverkarnas händer. Eller?

Musiktidningen Slitz

En sådan där kväll som inte vill vara med. Yngste sonen vill vara framför TV:n när efterlängtade dagiskompisen kommer hem och vill vara i lekrummet. Datorjäveln vägrar samarbete med det nedladdade programmet som jag just nu vill ha. Sonen vill sedan inte sova. Inte den större versionen heller. Programmet jävlas vidare. Jag lyckas komma åt någon knapp som gör att datorjäveln börjar prata högt. Lyckas stänga av ljudet. Men någon slags markering visar alla fält jag trycker på. Så ljudet är nog avstängt generellt och pratrösten är där för evigt. Så  låt oss ta oss till 1993 när sådana här problem inte fanns. I Slitz stod att läsa:

"Andrew Eldrich i Sisters of Mercy säger att de kommer att överleva långt efter Nirvana" Hmmm...på sätt och vis hade han väl rätt. Vem han nu än är.

Och då var Slitz en musiktidning. Jo det är sant...

Susp

I morse i bilen fick jag ett infall att lyssna på musik. 106.7 rockklassiker. Det glada morgongänget hade en gäst i studion. Ämnet var "hur luktar min gamla otvättade susp". Och hur ser den ut. En noggrann och inlevelsefull beskrivning av utseendet avlöstes av provluktande.....

Det var då jag upptäckte att P1 är en annan kanal där dom pratar om  andra saker.

Minneslucka

Jag är rätt trött efter några sena kvällar med jobb och idag presentation. Man blir liksom rätt tom i huvudet efter sånt, vilket påminner mig om en liten händelse på 90-talet.

Jag och många andra inom Ogilvy var inbjudna till Paris,  för att träffa alla möjliga inom byrån world wide och den nya kunden IBM. Jag var där i egenskap av CD och egentligen var det inte så kul ur ett kreativt perspektiv, eftersom tanken var att detta skulle bli en mycket centralt styrd kund. Adaption med andra ord. Men det som var kul var det som hände dagen efter det jättelika och mycket blöta party som inledde mötet.

300 hundra personer var samlade i lokalen tidigt på morgonen. Massa höjdare från Ogilvy och IBM. En av de trevligaste VD:arna på den tiden jobbade på O&M i Amsterdam. Han var lite sen på morgonen och ursäktade sig in på en bänkrad långt bak (han var också en av de som partajat hårdast dagen innan). Precis när han tror sig ha gjort sig osynlig långt bak, får Ogilvy´s Europa chef syn på honom, från scenen. 

"Good Morning. I think you and me had  a great talk last night. And I think you had som very interesting thoughts. Do you mind sharing them with us. I think both Ogilvy and IBM people should hear what you had to say.

300 par ögon vänder sig om och  tittar nyfiket och intresserad bakåt.

En mycket blek och trött VD reser sig långsamt upp. Och tittar ut mot folkhavet.

"Mike.....I .....eh am so sorry but I have to admit.....I don´t remeber shit from last night.