Reklam, konst och Barcelona

En gång i tiden trodde jag att reklamjobbet var ett intellektuellt jobb. Ja nästan konstnärligt. Lars Falk, Jan Cederqvist skrev fantastiska och poetiska texter. Bildsatta av giganter som Lars Hall och Johan Sten. Konst helt enkelt. 

Lasse Hall sa att det krävdes konst för att komma till tals med människor.

Landets byråer var befolkade av svartklädda intellektuella män ofta med grått skägg och runda glasögon som försökte se svåra ut. Ofta strök de sina skägg och tittade granskande eller kisande  på pannåer, eller spanade efter blåstick i provtryck om de inte var ute och  letade inspiration på muséer och antikvariat.

Sedan började jag tvivla.

Till slut gick sanningen upp för mig. Det var en sen kväll i Barcelona när Luis Bassat, legendarisk spansk kreatör ville visa ett gäng andra kreatörer det bästa av Barcelona. Han hade bokat en mycket bra restaurang och hade bjudit in den artist han just nu såg som den mest nyskapande. Spänningen var stor när den svartklädde konstnären äntrade scenen. En 45 minuters föreställning tog vid.

Uppträdandet? Jo att blåsa olika slags figurer och rökringar med hjälp av cigarretter. Varité-teater helt enkelt. Och det var då det slog mig. Det är ju så det måste vara. En slags cirkusföreställning. Folkligt och rätt lättsmält. Det behövs inte konst för att komma till tals med människor. Däremot kan det vara en konst att göra det.