Det hände en grej på T-Banan

Jag är lite trött. Det är fredag. Jag vill bara hem. Jag stiger in i vagnen, slår mig ner på ett ovanligt tomt säte.

Normalt, är jag bra på att inta stockholmskt zoombieläge och aldrig ge mig in i någon slags interaktion med medpassagerare. 

Inte nu. En klart överförfriskad man i 40-års åldern lyckas nagla fast mig med ögonen. Och säger:

- Fan jag hatar invandrare.På bruten finska.

Aha. ytterligare en havererad alkis med invandrarhat. Jag säger inget och tittar bort för att slippa vidare diskussion.

Det funkar inte. Han  ser i mig en vän. Jag ser på honom, han ser inte finsk ut snarare sydeuropeisk.

Nu brakar det lös.

- Jag älskar Sverige. Ebba Grön. Tolerans. Jag är bög, men alla jävla invandrare är så jävla ytliga. Se på den där jäveln. (pekar på en invandrare) moderatjävel, jag är socialist (skriker åt alla som ser ut att vara från ett annat land). Invandrare tänker bara på pengar. Homofober allihop, totalt avsaknad av empati. Jag hatar dom.

Nu ser det ut som om han bara pratar med mig. Några invandrare tittar på mig som om de vill att jag ska få stopp på honom. Jag borde ju liksom ,säga något.

Jag med pipig röst och osäkert leende.

- eh..du..eh  ..generaliserar lite nu ..eh kanske

Jag svettas. Vet inte vad jag ska säga, jag vill ju bara hem....det är ju så jävla knäppt. En invandrad finne, med utseende som en sydeurope och bög, pratar, skriker om intolerande jävla invandrare. Är det dolda kameran.

Han skriker ännu högra, ger sig på alla som inte har blont hår.

- Era jävlar. Jag älskar Sverige. De antonoma. Acceptans för de homosexuella.

Vänder sig mot mig.

- Invandrarjävlar är så ytliga. Tänker bara på pengar. Det var bättre när Palme och socialismen rådde.

Det blir väldigt rörigt i mitt huvud. Svårt att orientera sig och avge ett korrekt beteende här i denna röra av möjliga sätt att vara PK på. Så jag försöker stirra ut genom fönstret. Det går inte. Min medpassagerare använder sig av  mig som sin sidekick.

Till slut. Till slut...

...stannar tåget vid Odenplan. Jag ska av. Han ska av. Han rasar ner på golvet. Jag går av och det sista jag hör är.

- Typiskt det här samhället ingen jävel som hjälper en upp. Bara massa jävla invandrarmoderater som hatar oss bögar. Ingen som bryr sig om varandra längre.

Ingen åsikt

Varför i hela .......finns alltid en ruta med "ingen åsikt", när man frågar folk på nätet. Och varför i hela .......kryssar man i "Ingen åsikt"?

Borde "ingen åsikt" knappen försvinna?

Ja, det är galet.Nej, det är bra Ingen åsikt

Rektorsmejl

Vi fick ett upprört mejl från gymnasieskolan. Följande har tydligen hänt.

Skolan, som också är vuxenskola på kvällstid, hade temadag om fransktalande länder. Många inbjudna gäster. Bord med informationsmaterial om länderna, give-aways mm mm. Men också lunchbuffé med tillhörande drycker. Öl och vin!

Gissa vad som hände?

Jo de obevakade dryckesborden frekventerades inte bara av de inbjudna gästerna, utan också av gymnasieeleverna.

 Surprise, surprise!

Kära rektor. Är det inte en liten risk här att detta slår tillbaka på skolledningen? Jag ser framför mig rubriker i kvällstidningarna. "Gymnasieskola bjöd eleverna på öl och vin till lunchen!" För det hade kanske varit klokt att a) dels informera eleverna om att detta inte var tillåtet och b) haft en aningens bättre kontroll på drinkborden. Om man nu överhuvudtaget ska servera alkohol i en gymnasieskola?

Nu blev istället uppmaningen att vi ska tala allvar med våra barn. Jag är ledsen men vårt samtal kom mest att handla om hur man inte ska hantera information. (Förresten hade nog ingen hört talas om detta om inte rektorn skickat sitt mejl).

Jag vill också gå med i ukrainska armén

Årebilder 3

Årebilder 2

Årebilder 1

Vad man hinner med i Åre

Den yngsta har en mycket stark tilltro till sin egen förmåga. Ofta släcks dock förhoppningarna snabbt när verkligheten kommer ikapp. I helgen var vi, far och son, i Åre för att premiäråka skidor. Bland annat. Vi hyrde skidor, tog skidbussen till Rödkullen, ett barnvänligt område. Sonen full av tillförsikt. Jag moderator.

Självklart anser sonen att handskar är för veklingar och efter en lång kamp går jag med på att han får slippa fram till dess att vi ska sätta på skidorna. Naturligtvis ramlar han i snön och kör ner båda händerna djupt i det blöta. Storstadsbarnet tjuter och skriker att han har ändrat sig och alls inte vill åka skidor. Något som jag tycket är lite besvärligt eftersom det är målet med vår fyradagarsresa. 

Men han ändrar sig igen när han ser liftarna. Nu kastar han på sig pjäxorna, knäpper dom, listar snabbt ut hur man får på sig skidorna och stakar iväg. Utan mig. Jag har knappt fått fram skidorna. Som tur är lutar marken upp mot liften, så sonen kommer tillbaka glidande och landar i en hög framför mina fötter.

Efter mycket lockande och pockande lyckas vi i alla fall ha en bra skiddag. Och sonen lyckas lära sig grunderna i backen. Och även att man ska akta sig för branta diken fulla av djupsnö. Det är lätt att ramla och hamna med huvudet ner i snön när man har pjäxor på fötterna.

Men det finns mycket att göra nuförtiden i fjällen. Man kan spela minigolf. Och då kan man lätt nå fantastiska resultat om man fullständigt struntar i reglerna och tillåter sig likt en ishockeyspelare föra bollen framför sig istället för att slå bollen. Och sedan högt deklarera att man lyckats få i bollen på ett slag. Han vann således alla hål överlägset. När sedan boll och klubba ska återlämnas, varför ha tråkigt. Det är ju bättre att kasta bollen till skålen på bardisken istället för att lägga den där. Sedan är det bara otur att kastet blir aningen långt och hamnar bakom bardisken. Jag lyssnar efter glaskross eller halkande personal. Men där har vi tur.

Man kan också spela bowling. Jag försöker förklara att det kan vara svårt och tungt för en femåring att spela bowling, men blir avfärdad med orden "JAG VET HUR MAN SPELAR BOWLING". Med en specialutvecklad teknik lyckas han efter ett tag få klotet att i sakta mak rulla i ungefärlig riktning mot käglorna. I nio av tio fall hamnar klotet i rännan och sonen kastar sig på maken, slår händerna i golvet, tittar misströstande på det dumma klotet, rullar runt och låter. Men ibland lyser lyckans stjärna mot honom och klotet rullar sakta, sakta,sakta och slår ner ett par käglor. Sonen jublar som om han vunnit VM.

Man ska akta sig för att vända ryggen till på skidsemester.  I bowlinghallen ska jag bara ta en bild. Sonen har då sprungit fram till käglorna för att se hur det hela fungerar när det byts ut. Jag får springa efter. Vid skidbussen ska jag bara ta av skidorna från stället. När jag vänder mig om har sonen lagt sig för att sova vid vägkanten. När vi äter lunch, går jag på toaletten. När jag kommer tillbaka är han borta. Jag hittar honom under bordet där han har gjort en mysig koja.

Roligast tror jag han hade när han fick vara i lekrummen tillsammans med jämnåriga en förmiddag. Men what a heck.

 

Sverige en söndag i mars

Efter en kul långweekend i Åre med yngste sonen åker vi tåg hem. En station på väg söderut. Tåget saktar in, och stannar. En bangård. Gråvit fond av snö och blåst. Ett trist, trist industriområde. Inga människor. Man tittar upp och ut. I en trött tågdvala får man syn på skylten. Glad och blå på ett öde tegelhus. Och med ett budskap. Och en uppmaning. Välkommen till värmepumpskväll! Sverige i mars. Sug på det: värmepumpskväll. Livet leker. Fan att man inte kan vara med.

Tydlig copy

Rakt på sak. Inget kringsnackande. Och famförallt. Den väcker uppmärksamhet. Skolboksexempel på effektiv kommunikation.

Idag är det Mats

Något som tyvärr verkar ha hamnat helt i medieskuggan på grund av någon slags kronprinsessa och någon slags förlovning. Skamlöst.

Diplomaterna

Diplomaterna på TV. I det första avsnittet kunde man känna för våra utsända diplomater när dom försökte få ut svenskar ur Libanon efter Israels anfall där för några år sedan. Det kan inte vara helt lätt att fixa transporter när de stora länderna med USA i spetsen köper upp alla bussar, flyg och båtar. Även om svenskar alltid känns lite bortkomna ute i stora världen, verkade det ändå som om dom försökte agera. (De berörda svenskarna ansåg dock att det var ett fiasko). Men det handlade trots allt om flera tusen personer som behövde komma hem, i ett väldigt svårt och kaotiskt läge.

Men i följande avsnitt får vi se:

Diplomaterna skriva tal på fyllan. Bada i poolen i Afrika med dubbla gin & tonics och raljera över att de ligger där på skattebetalarnas bekostnad. Hälsa till Mamma och Utrikesministern. Snubbla och schabbla omkring när det är statsbesök i Sverige. Uttrycka ett härligt förakt för afrikanska besökare. Och på 30 minuter slå fast alla tänkbara fördomar man kan ha om diplomatkåren.

Hur tänkte dom på UD när de beslutade att det var en bra idé med att låta en filmare följa deras "stjärndiplomater"

Prickskytte

I går åkte jag och femåringen kälke i Hagaparken. Det vill säga han åkte och jag drog. Efter att ha skällt ut mig, backen och kälken för att det gick för långsamt började han trickåka. Det vill säga svänga hit och dit, hoppa i kälken för att få bättre fart och så vidare. Han blev nöjdare.

Vid åk nio ungefär började han bli varm i kläderna. Jag står högst upp i backen och ser honom susa ner. Just då var det väldigt tomt i backen. Utom i mitten där en pappa och en liten flicka håller till. Det finns mil av fritt åkutrymme på båda sidorna.

Jag ser min son svänga än hit, än dit för att sedan ta en spikrak kurs mot flickan och pappan. Jag tänker att nu svänger han snart. Att måste han åka så nära. Han klipper dom klockrent och flickan far i väg, hamnar i snön och börjar gråta. Min son klarar sig kvar på kälken och åker vidare. Jag rusar ner och försöker be om ursäkt. Jag frågar sonen varför han inte svängde. Han pekar på mössan som åkt ner över halva ansiktet och säger: " Jag kunde bara se rakt ner i marken".

På hemvägen märker jag att folk ler när de ser oss. Jag tittar bakåt. Ibland ligger min son med fötterna på styret och ansiktet ner över kälkens akter. Ibland sitter han bara baklänges. Ibland på sidan. När vi kommer upp till bron över trafikleden, ser jag plötsligt att han lagt sig ner på de snöiga barnvagnsspåren och åker kana. Själv går jag bara och drar och drar i snön. Jag tröstar mig med att det nog är bra träning.

Melodifestivalen

Aftonbladet har humor.

I en svart rubrik står att läsa om kommande lördagsfinal i Melodifestivalen: Usch, vilken medioker smörja.

Alldeles nedanför finns en reklamtext för Plus: Köp biljetter till utsålda Melodifestivalen. Erbjudande till dig som är PLUS-prenumerant.

Skrämmande läsning om Apple

Jag har upptäckt något högst allvarligt. Något jag tror kommer att slå dig med häpnad.

Så här ligger det till: Under en tid har jag upptäckt att min ipod inte ger mig samma tillfredsställelse längre. Efter ett tag insåg jag att detta beror på att ljudet inte längre är lika högt. (Nej jag håller inte på att bli galen eller döv och ja jag har ställd volymgränsen på max) Detta ensamt skulle kanske inte fått mig att börja ana oråd. Men när sedan min fru också drabbats av samma sak med sin ipod började jag bli misstänksam.

Och mycket riktigt. I Applestore affären blev allt klart som i ett blixtnedslag.

Inte för att jag trodde att de skulle kunna hjälpa mig med nått. Den tanken har övergivit mig sedan länge efter alla försök till att fixa mina tidigare Appledatorer. Missförstå mig inte. Jag älskar Apples produkter. Det är bara det att jag djupt misstror deras återförsäljare. Men nu kom jag från ämnet. Blixtnedslaget var det. Här kommer det.

"Har du uppdaterat bla bla kanske mjukvarufel..bla bla hårdvarufel"

Mig lurar dom inte. Självklart. Så enkelt. Så här har det gått till.

Senast jag uppdaterade itunes och ipoden upptäckte Apple att min, och min frus, ipod har flera år på nacken. En signal skickas ut och in i våra spelare. In sprutar ett ipod-virus som förstör ljudåtergivningen. Resultatet: Två nya ipods i försäljningsstatistiken.

Om jag nu mystiskt skulle "försvinna" så vet ni varför.

Jag rodnar

Varför, varför låter det ofta så extremt pinsamt när marknadsförare beskriver sin målgrupp. Till exempel Ldb i Resume "Den vänder sig till alla kvinnor. Vi har gått ifrån det här med åldrar. Istället försöker vi hitta en typ av kvinna. Vi vänder oss till kvinnor som känner sig unga i sinnet, gillar att sporta och njuter av livet."

Ung i sinnet, gillar att sporta och njuter av livet. Som någon slags j----a vuxenbarbie. Tänk om man bara uppfyller två av kriterierna? Hjälp!

Och hur gör man som kreatör eller regissör med denna fina information om målgruppen. På vilket sätt hjälper den till att skapa en intressant film? Casting så klart. Man väljer någon som är glad, har snygg kropp och är lite, lite äldre än jätteung. Och som ser ut som en miljon andra i samma kategori av annonser.

Volvo vs Toyota

Det är lite komiskt att läsa i Dagens Media att Volvos presschef Bo Larsen säger "det ska bli oerhört intressant att se om Toyota kan visa oss en bil som är säkrare". Han borde kanske veta att det är Volvo som har bevisbördan. Inte tvärtom Det är Volvo som säger att deras bil är världens säkraste. Läs marknadsföringslagen! Dessutom skvallrar ju detta om att man inte ÄR säker på att Volvo CX 60 är säkrast.

Mer olja

Det finns tydligen mycket naturtillgångar i Arktis .När isarna smälter blir det möjligt att få tag i dessa. Olja till exempel. Så det märklig är att om vi bränner av mer olja och spär på den globala uppvärmningen, så kommer vi att kunna hitta mer olja som i sin tur spär på uppvärmningen ännu mer. Hmmff

Vad var det jag sa

Någon annan som tycker som jag om Mammut

Varför partsinlagan är döende

Snott från ÅkestamHolt bloggen

Nattsvart

Väldigt förutsägbar. Man vet hela tiden vad nästa scen ska innehålla. Inga nyanser, amerikanare är dumma, dom fattiga är det synd om. I väst är alla tomma håglösa skal och spillror till människor som bara utnyttjar och förstör. Filmen är helt kolsvart och ger inget hopp, ingen idé om lösning. De klichéartade personerna är stereotypt skildrade. Trots att Lukas Moodysson naturligtvis är en mycket skicklig regissör, funkar inte det här. I alla fall inte på mig. 

Äntligen!

En bra Guldäggsenhet. OCH en bra illustration till mitt inlägg här nedanför!

Partsinlagans död

Martin Sorrell säger i en intervju, återgiven i Resumé, att de traditionella mediernas tid är överspelade och att nya medier tar över. Typ Internet. Antar att han menar som kommersiellt media. Och har man hört det förr?

Jag tror att det snarare är partsinlagans död vi börjar skönja. Ett exempel: Jag köpte nyss en ny digitalkamera. Hur gick det till. Jo som de flesta gick jag ut på nätet, kollade recensioner i min tänkta prisklass.

Jag struntade i att jag länge gillat varumärket Nikon. Jag gav fullständigt fan i åratal av varumärkesbyggande reklam från Canon. De räckte inte långt när alla rekommendationer pekade i annan riktning. När sedan designen kändes helt OK blev det affär. Att handla på det här sättet tror jag blir allt vanligare. Åt helvete med varumärket, om jag får reda på av andra trovärdiga källor att ett annat märke är bättre.

Vad får det då för konsekvenser. Nej Internet som kommersiellt media blir inte viktigare. Så fort jag bara anar inblandning av kommersiella krafter, kommer jag att slå bakut och försöka hitta andra källor.

Det finns självklart en mängd produkter och tjänster som inte fungerar enligt ovanstående, men de krymper i snabb takt.

Istället är jag övertygad om att produktens egenskaper och kvalitéer blir allt viktigare. Och inte minst design, förpackning och användargränssnitt. Ska vi på reklambyråerna ha en roll måste vi bli experter på att förstå målgruppen och att kunna bedöma produktens kommersiella möjligheter på marknaden. Och kanske ha ett finger med i utformning och design.

Världens bästa reklam

Bakvägen till Stureplan

Vill du komma in på krogarna runt Stureplan, men saknar hip-faktor för att ta dig förbi köerna?  Här är bakvägen. Både nycklarna och dörren hittar du under Svampen

Ännu ännu mer julsemester

Mer mer julsemester

Mer julsemester

Julsemester

Jag tar mitt straff

Jag har upptäckt en mycket märklig trend. Nämligen att alla tar sitt straff. Det spelar liksom ingen roll om de åkt fast för knarkinnehav eller mördat en prostituerad i Thailand, i intervjun efteråt säger de alltid att de tar sitt straff. 

Intressant. Precis som de hade ett val? 

- Du döms härmed till 30 års fängelse.

- Nja. Jag står över den här gången.

- Ok

- Vi ses