Min yngste son

Jag tror mig om att vara ganska hyfsad på att laga mat. Jag gör det ofta, nästan alltid från grunden. Och med kärlek.

En familjemedlem som snart fyller 5 år hatar min mat. 

Det är samma visa jämnt. Han kommer alltid lika ivrig fram till grytorna för att nästa genast skrynkla ihop sitt lilla söta ansikte i en grimars och berätta att han inte gillar xxxxxxx. Det spelar liksom ingen roll vad det är. Bara färdigproducerad industriell framtagen mat är ok, och jag får absolut  inte lagt min hand på den och försökt göra något med den. Jag är utkonkurrerad av micron . Jag har försökt alla tricks i boken. Låtit honom vara med och laga maten. Välja maten och så vidare. Men nej. I min panna står. Äcklig mat med neonskrift.

Därför känns det en aning intressant att han i helgen, med god aptit prövade och gillade vildsvinsköttet som presenterades på hans tallrik. Det var naturligtvis inte jag som lagat till maten. Utan restaurang En Flicka på gaffeln. 

Nästa dags Osso Bocco (grymgod) hemma vid köksbordet  ratades självklart efter en enda blick på maten